Vättern är med sin storlek och sitt djup en enorm sötvattenreservoar. Men det innebär inte att sjön är osårbar och opåverkad. Vattnet i sjön omsätts extremt långsamt, det tar 60 år för en droppa att färdas genom sjön. På ett par generationer har fisken i Vättern gått från att vara viktig och näringsrik mat för dem som bor runt sjön till att bli otjänlig som människoföda.

Hoten mot sjön och dess vatten är många. Försvarsmaktens verksamhet i Karlsborg som just nu växer kraftigt innebär bland annat att PFAS läcker ut i sjön och så småningom lagras i våra kroppar. Det mest överhängande hotet är dock gruvan i Norra Kärr, en och en halv kilometer från Vätterns östra strand. I det natursköna området vill ett kanadensiskt företag få rätt att göra ett flera kvadratkilometer stort hål i berget, med hjälp av uppskattningsvis 180 långtradare per dygn transportera stenkrosset till Kina, för att där utvinna de sällsynta jordartsmetaller, som sägs behövas för världens omättliga behov av elektronik. Det krävs inte mycket fantasi för att föreställs sig hur det kommer se ut på denna plats om planerna blir verklighet, eller vilka risker ett sådant ingrepp innebär mitt i Vätterns tillrinningsområde.

Frågan om mina barnbarn ska ha rent vatten att dricka är inte en teoretisk, abstrakt fråga, utan högst reell och akut. När detta skrivs har Bergstaten (den myndighet som har ansvar för gruvfrågor) lämnat det kanadensiska företagets ansökan vidare till regeringen för beslut om att få gå vidare med sina planer.

x

Vad som hänt med fiskarna i Vättern är för mig en påminnelse om hur beroende vi är av vår miljö också för att få den mat vi behöver. En övervägande del av den mat som idag fyller hyllorna i våra butiker har transporterats lång väg, en hel del från andra länder och kontinenter. Tänk om de är lika vårdslösa med sin miljö där som vi är med Vättern?

Vi kan inte tillverka mat. Allt vi stoppar i oss, grönsaker och kött, till och med läsk och godis, kommer från naturen. Utan växternas fotosyntes skulle vi inte existera. Utan mångfalden av växter och djur skulle de tusentals näringsämnen som våra kroppar behöver inte finnas.

Människan har studerat enskilda växter och djur vetenskapligt i flera hundra år. Men kunskapen om deras inbördes samspel är relativt ny och fortfarande ofullständig. Våra insikter om betydelsen av biologisk mångfald ligger enligt experterna tjugo år efter de vi har om klimatet, som ju också är relativt ny.

På senare år har pollinerarnas betydelse lyfts fram, det vill säga de olika arterna av bin och andra insekter som är helt avgörande för många växters fortplantning, och alltså för vår matproduktion. De minskar snabbt och skulle de försvinna skulle vi få svårt att försörja oss. Precis som med vattnet från Vättern är detta inte ett abstrakt, teoretiskt avlägset hot, utan högst reellt. Kommer mina barnbarn att ha mat att äta?

x

I Tiveden, precis på gränsen mellan Västra Götaland och Närke, ligger Utnäset. Där finns en vandringsled som om man tar många, långa matpauser är lagom att gå under en dag. Leden går utmed Vätterns strand i delvis obrukad gammelskog. Även om området är förhållandevis litet och det inte är särskilt långt hemifrån är det som en annan värld. En värld jag känner mig både hemma och som en total främling i.

Jag är en bekväm nutidsmänniska. Hade det inte varit för familjemedlemmar med lite mer tåga hade jag kanske aldrig kommit ut till sådana här platser . Men när jag väl är där, ute i det som vi kallar för naturen, så påminns jag om att det är därifrån jag kommer. Inte bara i betydelsen att det för mina förfäder — ja, kanske inte längre bort än för mina far- och morföräldrar — var en mer självklar miljö än en storstad. Utan också i en än mer grundläggande mening. Det är härifrån som jag som människa, som biologisk natur, som levande bland andra levande varelser, kommer, och som jag, trots min inbilska glömska, fortfarande är en del av och hör samman med.

Jag är övertygad om att den skövling och rovdrift som vi människor i accelerande hastighet har ägnat oss åt har förödande konsekvenser för oss som människor. Att bevarandet och restaureringen av miljöer som dem i Utnäset inte endast är nödvändiga för att klara klimatkrisen och vår matförsörjning utan också för vårt andliga väl och ve.

Med mindre än att sådana här av människan obrukade miljöer på nytt får breda ut sig är mina barnbarns framtid hotad. Rädda jorden och rädda själen, som biskop Martin Lönnebo ständigt påminde om, är två uppgifter som hänger nära samman. Ja, är en densamma.

Jag kan oroa mig för att vi — jag — fortfarande sitter fast i ett tänkande där vår mänskliga kultur och naturen ställs emot varandra. Att vi betraktar naturen som en resurs, ett instrument, i stället för att se den väv av ömsesidiga relationer vi och vår kultur liksom allt levande är en del av.

Människan är inte den främsta ingenjören, det är evolutionen. Att lära av den när vi formar våra samhällen, är inte bakåtsträvande, det är framtiden. Förutom solens ljus kommer allt vi är och har från den här planeten — och inget lämnar den. Allt måste omsättas på nytt i livets kretslopp.

Klimat är något helt annat än en enskild dramatisk väderhändelse. Men för mig blev denna plötsliga sommarstorm en påminnelse om hur beroende vi är av de förhållanden vi inte kan kontrollera. Extrema vindar, temperaturer och nedbördsmängder kan på kort tid förstöra samhällen, skördar, liv. När de väl sker kan vi i stort sett bara se på och hoppas.

De förändringarna utanför de gränser vi vant oss vid som normala behöver inte bli så stora för att våra liv ska bli mycket svårare. Häromdagen hörde jag på nyheterna att 65 000 människor beräknats ha dött på grund av klimatförändringarna i Europa förra året. Framför allt var det värmen som dödade. Ifjol uppmättes för första gången temperaturer på över femtio grader på kontinenten.

Ett varmare klimat får också mer indirekta konsekvenser. Med värmen följer torka, skogsbränder, stormar. År 2025 eldhärjades för första gången mer än en miljon hektar skog i Europa. Värmen förändrar också nederbördsmönster, som i sin tur ökar risken för översvämningar men också för sjunkande grundvattennivåer. Och så vidare.

De här förändringarna sker nu, på grund av den förbränning av fossila bränslen som i stort sett skett under min livstid, och de kommer att fortsätta under min, mina barn och mina barnbarns liv — oavsett om vi lyckas växla ut de fossila bränslena eller inte. Vad som står på spel är svårighetsgraden av de förändringar vi står inför, hur många tippingpoints som passeras och gör en återgång till ett mer stabilt klimatläge osäkrare, innan det en gång i framtiden, kanske under mina barnbarns liv, förhoppningsvis vänder.

Allt vi gör nu och framåt har alltså betydelse. Inte bara vad våra politiker förhandlar fram vid internationella klimatmöten eller de tekniska förändringar som ingenjörer och industriledare kan finna på, utan också till exempel hur skogar och våtmarker förvaltas där vi bor. Hur vi skyddar och restaurerar den natur som är vårt ansvar, men som samtidigt också i många fall kommer vara vårt viktigaste skydd mot dessa förändringar.

Jag tänker på klimatförändringarna varje dag. De skrämmer, men motiverar mig också. Att bromsa dem ligger till absolut största delen utanför din och min makt, men ett samhälle där den omställning som är nödvändig accepteras och bejakas, det tror jag att vi kan bidra till.

Fråga:

Hur tänker du om klimatet, om hur det förändras och vad vi kan göra åt det?

1. Ett stabilt klimat, utan vindar, nederbörd eller temperaturer som det är omöjligt att skydda sig emot;

2. Ren luft och rent vatten;

3. Giftfri, näringsrik och tillräcklig mat;

4. Sjöar, skogar, berg där de kan känna att de hör ihop med allt som lever, rör sig och är till;

5. Ett tryggt, säkert och någorlunda bekvämt hem;

6. Tillgång till kultur som får dem att vidga sina gränser och känna samhörighet med människor där de bor men också från andra tider och platser;

7. Bildning och utbildning som ger dem möjligheter att utveckla sina förmågor och känna sig värdefulla;

8. Ett meningsfullt jobb där de kan känna att de bidrar;

9. Skydd och omsorg när de blir sjuka och svaga;

10. Ett fritt Internet.

Listan är tämligen opolitisk. Du som läser kan säkert stämma in i det mesta, även om du kanske skulle uttryckt dig annorlunda. Den var ganska svår att skriva, vad är egentligen viktigt på riktigt? Finns ju en massa saker som saknas. Alla prylar, till exempel. Och resorna. En del av dem är en förutsättning för att mina punkter ska kunna uppfyllas, men andra kanska inte är så viktiga, trots allt. Tänker att det får kommande texter utvisa. Här näst ska jag gå igenom punkt efter punkt på listan för att beskriva hur jag tänker kring dem och varför jag anser dem omistliga.

Ska jag formulera mina tankar om det goda, saker som det är värt att kämpa för, har jag en utgångspunkt i vad som varit bra och viktigt för mig, men det är först och främst mina barn och barnbarn jag tänker på, deras liv, vilka förutsättningar de får.

Naturligtvis kan jag påverka en del av det. Erbjuda min kärlek och omsorg. Finnas till hands när de behöver mig. Lära dem en del av det jag kan. På något område vara en förebild. Kanske lämna något litet materiellt efter mig.

Men på det stora hela är mina barnbarns liv beroende av de större sammanhang och miljöer de har omkring sig. Deras föräldrar kan försöka forma goda hem och i viss utsträckning välja var och hur de växer upp. De kan flytta, välja förskola och skola, fritidsaktiviteter, begränsa skärmtid och så vidare. Men när jag tänker på dem inser jag i vilken oerhört hög grad de och alla andra barn är beroende av det vi kallar samhället, och hur det utvecklas.

Jag förstår samtidigt hur priviligierad jag själv varit, som fått lev i en tid av fred och välstånd som saknar motstycke i historien. De allra flesta människor har haft och har det sämre än jag. Och det är inte alls givet att mina barnbarn kommer att få samma förutsättningar.

Hade jag varit rik kunde kanske mitt arv i någon mån kunnat skydda dem från en negativ samhällsutveckling. Men hur rik jag än varit hade det inte gjort dem oberoende av den. Att vara människa är att vara beroende av andra, av samhället och kulturen.

“Det allmänna ska främja en hållbar utveckling som leder till en god miljö för nuvarande och kommande generationer” står det i Regeringsformen, den viktigaste delen av Sveriges grundlag, som, skulle man kunna säga, försöker sätta ord på vad det svenska samhället “är till för”.

Vi har ett demokratiskt samhälle för att du och jag, våra barn och och barnbarn ska få leva i en miljö där de kan vara så trygga och fria som det bara går.

Regeringsformen säger också något om vem som bär ansvaret och makten att forma denna miljö genom att konstatera att “all offentlig makt utgår från folket” — det vill säga från oss. Vi har ingen över oss. Och den ska “utövas med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans frihet och värdighet”. Vilket innebär att varken vi eller någon annan får inte använda vår gemensamma makt på på vår eller någon annans bekostnad.

Att vårt samhälle bygger på de här principerna i vår grundlag är ingen självklarhet, det ligger många generationers kamp bakom. Inget säger heller att det alltid kommer göra det, om vi inte tillsammans är beredda att slå vakt om dem.

Dessa principer ger mig och dig möjlighet att vara med och forma våra barnbarns värld.

De är i sig själva också ett skäl till att göra det.

Fråga:

Mina barnbarns blivande värld, tillsammans med det goda jag själv har upplevt, är utgångspunkten för mitt engagemang. Vilken är din? Var tar du ditt avstamp?

Den här gången är det annorlunda. Mina barn är stora, jag har en fast anställning med bestämda arbetstider och inte frilansare som jag var då, och känner att jag kan, vill och bör engagera mig på min fritid. Jag ser så många saker i vårt samhälle som oroar mig och som skulle kunna vara så mycket bättre, som jag känner ett ansvar att försöka göra något åt.

Jag förstår att vägen till ett politiskt engagemang för många är mycket längre än för mig. Målet med den här och de texter som följer är inte heller att få dig som läser att bli som jag. Varken att tycka som jag eller agera som jag. Målet är att få dig att fundera över vad det innebär att leva i en demokrati, ha rösträtt och rätten att organisera sig för saker du tycker är viktiga — och riskerna det innebär att inte ta det på allvar.

Mitt budskap kan sammanfattas så här: Om du inte tar reda på vad du tycker, utnyttjar din rösträtt medvetet, engagera dig på det sätt och den nivå som är möjligt för dig, så kommer någon annan att välja åt dig, någon annan att bestämma över dig och vår gemensamma framtid. Kanske någon som har helt andra värderingar och drivs av helt andra syften.

Impulsen till de här texterna fick jag av ett samtal med några av mina kollegor på jobbet. de sa saker som:

— Jag har ingen aning om vad jag ska rösta på.

— Jag tycker alla politiker låter på samma sätt. Jag har inte förtroende för någon.

— Kanske man borde engagera sig, men jag vet inte hur man gör.

Jag tänker försöka skriva som en guide i hur man går från att fundera igenom vad man egentligen tycker till hur man tar politisk ställning.

Jag använder mig själv som exempel, dels för att bli klar över det på egen hand, men också för att det ska bli konkret som möjligt. Jag ska bemöda mig om att så tydligt som möjligt redogöra för varje steg, så att du kan tänka och känna efter var och hur du tycker och annorlunda än jag.

Gissningsvis kommer du hålla med mig om mer i början när jag skriver om mina grundläggande värderingar och mindre i slutet när det kommer till mina politiska ställningstaganden. För ju längre fram, ju mer finns det att ta hänsyn till och desto svårare blir det att välja väg. Politik är det möjligas konst: kan vi göra så här eller är det bättre så här?

Det är bland annat därför demokrati är en så bra idé.

En del av det förakt som finns för politiken tror jag bottnar i att allt verkar så osäkert, lika bra eller lika dåligt, och vad spelar det då för roll hur jag väljer? Denna förvirring blir inte mindre av att politiker själva försöker få det att framstå som att varje beslut handlar om liv eller död — för att efter en förhandling ha ändra sig. Det finns också politiker idag som systematiskt försöker skapa osäkerhet, eftersom osäkra väljare är lättare att lura.

Men just för att det är så här, för att kunna förstå och tolka den politik vi tar del i media (som ju bara är en liten del av all den politik som styr vårt samhälle), är det viktigt att veta vad man själv tycker, vilka värderingar och mer grundläggande ställningstaganden man har att utgå ifrån. Och det är det som jag tänker att jag vill resonera om.

Om det var val idag skulle du då veta vad du skulle rösta på och varför? Om inte, hur tänker du ta reda på det?